pappa
Dem senaste dagarna har jag tänkt otoligt mycket på pappa...
Haft dåligt samvete över att jag inte besökt hans grav mer... för att jag inte tänkt på dig mer.
Ibland undrar jag hur han har det, om han ser mig, om han ser oss.
Jag brukar fundera över hur livet hade varit om du funnits kvar hos oss. Hur hade jag blivit med dig vid min sida?
Hade mitt liv blivit annorlunda?
Jag minns den jag va när du levde, jag va en helt annan person. Jag tror jag va gladare den tiden.
Jag minns du sa till mig att jag skulle bli fröken sverige när jag blev stor... Jag blev inte fröken sverige, men jag har gjort en massa annat stort jag aldrig trott jag skulle och jag brukar fundera om du vet om det och om du är stolt över mig.
Jag hade velat att du fått se allt. Det är så mycket som har hänt mig och Malin på 4 år, du borde ha fått vara med!
Jag och mamma pratade om pappa häromkvällen... vi gör det inte ofta. Jag antar det är för känsligt för mig.
Mamma vill gärna prata om honom, jag tror hon behöver det. Hon är nog rädd för att vi ska glömma och tappa allt.
Men jag kan bara inte ibland, jag bara pratar bort... Jag är sån, jag tycker inte om att prata om det som är jobbigt, är rädd för att tappa kontrollen.
Jag borde våga prata om honom mer, jag skulle behöva det!
Ofta funderar jag också över hur mamma mår och hur har det. Hon är så stark, visar sig aldrig svag.
Kanske är det därför jag inte vågar nämna det som hänt. Jag vill inte att hon ska bli ledsen.
Någon dag ska jag hälsa på dig pappa, besöka din grav och lägga en ros där.
För alla er där ute, ta vara på dem ni älskar! Ge varandra kärlek och tid.
Ta vara på varje dag, minut och sekund ni har med tillsammans! <3
Jag saknar dig pappa.
